Lika villkor för alla elever

Finansiering av svensk skola är en grundläggande del för att skapa en skola med god kvalitet där alla elever ges lika villkor att nå kunskapsmålen och behörighet till vidare studier. Idag består finansieringen dels av kommunal skolpeng, dels av statlig finansiering i form av riktade statsbidrag.

Det finns en ständigt pågående debatt om hur systemet borde vara utformat och vilka problem som finns med dagens system. De flesta verkar överens om att en reformering och utveckling i någon form bör ske. Målet med en förändring och vägen dit finns det dock många skiftande uppfattningar om.

Oavsett vad man anser vara angelägen utveckling bör diskussionen och framtida åtgärder utgå från fakta och den verklighet som råder. Ett underlag byggt på officiell statistik är viktigt för att hamna rätt i den gemensamma bilden av var vi står och utformningen av eventuella reformförslag.

Det har varit en bärande del av systemet att elever som väljer fristående skolor ska ha lika förutsättningar och resurser som de som väljer en kommunal huvudman.

I debatten framförs uppfattningar både om att friskolor skulle vara överkompenserade och att de skulle vara underkompenserade. Det finns en del rapporter och studier tidigare, men det finns all anledning att uppdatera detta utifrån senaste statistiken.

Denna rapport analyserar, med hjälp av officiell data, hur skolpengen fördelas beroende på vilken huvudman en elev väljer. I rapporten har 30 olika kommuner och hanteringen av skolpeng till olika huvudmän i dessa kommuner studerats.

Det har i olika sammanhang föreslagits ett avdrag på skolpengen för friskolor. Argument som framförs handlar om att kommunerna har en del uppgifter som fristående huvudmän inte har och att det därför är motiverat att ge friskolor en lägre skolpeng än vad kommunala huvudmän får.

I juni 2025 lade statens särskilda utredare Lena Holmdahl (i SOU 2025:72 Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan) ett skarpt förslag om att kommunerna ska dra av sex procent från det driftbidrag som lämnas till fristående grundskolor och fritidshem (ofta kallad skolpeng). Avdraget motiveras med kommunernas bredare ansvar, bland annat för löpande beredskap att ta emot elever och hantera naturlig variation i elevkullarnas storlek, och de merkostnader som uppstår till följd av detta ansvar.

Förslaget om avdrag på friskolornas skolpeng är på intet sätt nytt. En tidigare utredare, Björn Åstrand, förslog en liknande lösning (i SOU 2020:28 En mer likvärdig skola) även om avdraget i det fallet inte var schabloniserat utan i stället skulle utgå från kommunens faktiska merkostnader.

Modellen med differentierad skolpeng har samtidigt kritiserats från många håll. Riksrevisionen (RiR 2022:17) bedömer att merkostnadsavdrag är svåra att genomföra i praktiken och föreslår i stället en statligt bestämd schablonmodell för ersättning till friskolor. Institutet för Näringslivsforskning och Svenskt Näringsliv (Heller Sahlgren, 2025) har visat att kommunernas merkostnader ofta överskattas och att empirin snarare visar på en skattad merkostnad för kommunal grundskola (1993–2023) på 1,7 procent i snitt.

Parallellt fortsätter debatten om skolpengens konsekvenser med oförminskad styrka. Inför valrörelsen 2026 meddelade Socialdemokraterna att de gick till val på att införa ett avdrag på skolpengen för friskolor i storleksordningen 8–11 procent. Partiet vill använda de förslag som tidigare statliga utredningar lagt och genomföra reformen snabbt och direkt efter valet om de vinner makten.

Då det i denna rapport noga studerats finansieringen till skolor i 30 kommuner har betydande skillnader kunnat ses. Trots att justeringar gjorts och hänsyn tagits till olika huvudmäns olika ansvar och uppgifter är skillnaden i resurser för en elev som väljer en fristående skola markant lägre än för en elev som väljer att gå i en skola med kommunal huvudman. Studien visar att en elev i en friskola får i snitt drygt 15 000 kronor mindre per år än en elev i en kommunal skola. Detta är en sänkning av skolpengen på cirka 12 %.

Kommunerna har, som här visats, stora möjligheter att redan idag göra avdrag för de ökade uppgifter de har. Trots den möjligheten är skillnaden, till friskolors nackdel, betydande.

Mellan enskilda kommuner varierar kostnaderna för den kommunala skolan per elev betydligt, från 121 601 kronor i Nacka till 215 655 kronor i Dorotea.

Justerad snittkostnad, av skolpengen, varierar från 109 787 kronor i Nacka till 146 505 kronor i Stockholm. Oviktat kommunsnitt är 121 441 kronor.

Differensen mellan justerad kostnad för kommunal grundskola och justerad skolpeng ger avdraget på skolpeng, mätt som kronor per elev och år i respektive kommun.

Avdraget varierar mellan 3845 kronor per elev i Västerås och 27 586 kr per elev i Lund.

Oviktat kommunsnitt uppgår till 15115 kronor eller 12,3 % av den justerade kommunala kostnaden. Det vill säga en elev i en friskola får i snitt 15115 kronor mindre i skolpeng än en elev i en kommunal skola.