Tid för undervisning

Almega Utbildning (nedan kallat förbundet) har getts möjlighet att lämna synpunkter på ovan rubricerade förslag och vill framföra följande.

Almega Utbildning är en arbetsgivar- och branschorganisation för fristående förskolor och skolor. Förbundet har cirka 820 medlemmar. Förbundets medlemmar är bundna av kollektivavtal och är verksamma över hela landet. Fristående förskolor och skolor fyller en viktig roll i svensk utbildning. I dag väljer drygt 420 000 elever och cirka 50 000 medarbetare fristående skolverksamheter.

Almega Utbildning avstyrker förslagen i den delade förordningstexten, såsom dessa presenteras i nuvarande form.

Almega Utbildning delar regeringens ambition att stärka lärares förutsättningar att fokusera på undervisning och elevernas lärande. Lärares administrativa belastning behöver minska och mer tid behöver kunna avsättas för kärnuppdraget; planering, genomförande och uppföljning av undervisningen. 

Vi anser samtidigt att frågor om arbetstidens innehåll och fördelning i första hand bör hanteras inom ramen för den svenska modellen och genom dialog mellan arbetsmarknadens parter. Förslaget innebär att staten tar ett betydande steg in på ett område som traditionellt reglerats genom kollektivavtal. Det är ett principiellt mycket bekymmersamt vägval. Almega Utbildning hade därför gärna sett att förändringar av detta slag så långt som möjligt hanterats genom partsöverenskommelser och kollektivavtal. 

Almega Utbildning bejakar den del av förslaget som innebär en reglering av lärares planeringstid, dock med vissa ändringsförslag. Enligt Almega Utbildnings bedömning hade regleringen av planeringstid i sig varit ett tillräckligt verktyg för att reglera undervisningsuttaget. 

Almega Utbildning bedömer vidare att det saknas ett tillräckligt kunskapsunderlag för att motivera den föreslagna regleringen av undervisningstiden. Förslaget riskerar att medföra negativa konsekvenser för kompetensförsörjningen, begränsa rektors möjligheter att leda och fördela arbetet samt minska verksamheternas möjligheter att anpassa verksamheten utifrån lokala förutsättningar.

Vidare måste elevernas rätt till en god undervisning vara vägledande för all styrning av skolan. Att reglera lärares undervisningstid utan att samtidigt säkerställa tillgången till behöriga lärare får svåra konsekvenser. Elevernas behov av undervisning minskar inte för att en behörig lärares undervisningstid begränsas. Om behöriga lärare inte finns att rekrytera kommer undervisningen i stället att behöva bemannas av obehörig personal eller organiseras i större grupper.

Detta är särskilt allvarligt för elever i behov av särskilt stöd, extra undervisning eller andra riktade insatser. Om resurser måste styras om för att uppfylla ett administrativt undervisningstak riskerar utrymmet för elevhälsa, specialpedagogik, mindre undervisningsgrupper och andra kvalitetsbärande delar av verksamheten att minska. Reformen riskerar därmed att träffa hårdast mot de elever som har störst behov av en väl fungerande skola.

Förslaget riskerar dessutom att driva fram en långtgående likriktning av svensk skola. Genom att ersätta professionella och verksamhetsnära avvägningar med statlig detaljstyrning begränsas skolornas möjlighet att organisera arbetet utifrån sina faktiska förutsättningar, sina elevgruppers behov och sin pedagogiska inriktning. Det är ett allvarligt steg bort från den flexibilitet som krävs i en komplex verksamhet som skolan. Den mångfald av arbetssätt och pedagogiska lösningar som i dag bidrar till att utveckla svensk skola riskerar att successivt trängas undan. Förslaget är därför inte bara administrativt problematiskt – det riskerar också att på sikt hämma skolans förnyelseförmåga.

Mot denna bakgrund avstyrker Almega Utbildning förslaget i dess nuvarande form. 

Om regeringen ändå väljer att gå vidare med regleringen av undervisningstiden krävs flera förändringar. Särskilt viktigt är att verksamheterna ges rimliga möjligheter att anpassa sig till regelverket genom en längre införandeperiod, bredare intervall för undervisningstid och större flexibilitet att hantera lokala förutsättningar. Reformens ekonomiska konsekvenser måste också fullt ut finansieras av staten.