Missvisande rubrik i Sydsvenskan

Leijnse skriver vidare: ”Tio års forskning pekar åt samma håll: att vinstdrivna skolor är sämre än kommunala.” (Forskarnas tydliga besked: Vinstdrivna friskolor har sämre kvalitet – Sydsvenskan). Därmed förmedlas bilden av att detta är en etablerad och okontroversiell uppfattning. Det stämmer inte. 

Resultaten i PISA-mätningen 2022 är ett exempel på en viktig bild som utelämnas i Sydsvenskans artikel. Gabriel Heller Sahlgren visar i rapporten ”Vad kan vi lära oss av PISA 2022?” att elever i fristående skolor presterade betydligt bättre än elever i kommunala skolor, även efter att hänsyn tagits till elevernas bakgrund (Vad kan vi lära av PISA 2022?).

Även när det gäller de studier som lyfts fram i Sydsvenskan, och som påstås peka i samma riktning, finns det en rad invändningar. Petter Bergs studie från Handelshögskolan, ”Schooling for Profit: Long run Effects of Private Providers in Public Education”, om livslön ger långt ifrån hela bilden. Det vore oklokt att låta resultaten om hur det en gång kan ha varit forma dagens skola (https://www.di.se/debatt/studie-om-livslon-sager-lite-om-dagens-skola/).

Detsamma gäller rapporten från Skolverket och Universitetskanslersämbetet, UKÄ, som sägs visa att elever från fristående gymnasieskolor klarade sig sämre under det första läsåret på högskolan. Rapportens metodbrister, exempelvis att högskolekurser likställdes trots olika svårighetsgrad, gör resultatet minst sagt tveksamt. Ändå lever slutsatserna från rapporten vidare i friskoledebatten (Presterar friskolors elever sämre på högskolan? – Almega Utbildning).

Man ser inte skogen för alla träd, brukar det heta. Men när det gäller de här studierna är det snarare tvärtom: vi ser inte träden, det vill säga bristerna i de enskilda studierna, eftersom skogen står i vägen. Otydligheten i Sydsvenskans artikel om forskningsläget leder dessutom vidare till en ledartext i Dagens Arena, där det hävdas att friskolor är sämre och att ”rykande färsk forskning från Lunds universitet” slår fast detta. Det är en sammanblandning på längden och tvären (Vad var det vi sa? Friskolor är sämre! – Arbetet).

I Sydsvenskans artikel resonerar nationalekonomen Andreas Bergh om hur skolsystemet bör förändras. Han gör det utifrån nationalekonomisk teori, och det är också så hans kommentarer bör läsas. En av hans kommentarer lyder: ”Aktörer som vill ha vinst vill inte ha dålig skola men de vill inte ha bra skola heller. De vill ha den typ av skola som ger dem vinst.” 

Det perspektivet bortser från att skolan består av människor, och att även de som startar och driver skolor är människor vars främsta drivkrafter sällan är vinst. Det är inte heller säkert att nationalekonomisk teori skulle framställa kommunens drivkrafter och organisation på ett mer smickrande sätt. 

På frågan om hur skolsystemet bättre ska uppmuntra kvalitet är Berghs svar minst sagt nedslående. Hans lösning är inte att utforma kvalitetsparametrar eller indikatorer som är enkla att följa upp. Svaret blir i stället: ”Man kan sänka skolpengen till friskolor”, som ett sätt att säkra mer ädla och ideella drivkrafter. 

Det är en märklig slutsats. Om målet är högre kvalitet i skolan borde diskussionen handla om just kvalitet: hur den definieras, mäts och följs upp. Inte om att på förhand misstänkliggöra en hel grupp skolor utifrån ägarform. 

Christoffer Hökmark
Skolpolitisk expert