Socialdemokraternas påstående om friskolevinster håller inte för fakta
Socialdemokraterna hävdar att skolkoncerner har delat ut 8,5 miljarder kronor på fyra år – pengar som Socialdemokraterna säger sig vilja ”återföra” till skolan vid ett maktskifte.
Det låter kraftfullt. Men det är också djupt missvisande och håller inte för en enkel faktagranskning.
Socialdemokraternas påstående bygger på att tre olika saker blandas ihop:
- Resultat är ett redovisningsmått
- Vinst efter skatt är vad som finns kvar när kostnader och skatt är betalda
- Utdelning är det ägaren faktiskt tar ut
När dessa begrepp blandas samman uppstår en missvisande bild av friskolornas ekonomi.
Ett redovisat resultat är inte samma sak som pengar som har lämnat klassrum, förskolor eller skolor. Det är inte heller en påse pengar som staten utan vidare kan lyfta över till skolbudgeten. I koncerner påverkas siffrorna av redovisningsregler, bolagsstruktur, räntekostnader, skatt och var i organisationen resultatet redovisas.
Det är därför Almega Utbildning har gjort en sammanställning av friskolebranschens ekonomi. Vi släpper nu siffrorna för att debatten ska börja i fakta, inte i politiska överdrifter. Den som vill diskutera vinster, utdelningar och resurser i skolan måste först förstå vad siffrorna faktiskt visar – och vad de inte visar.
Vad varje hundralapp faktiskt går till
Här är den enklaste vägen att förstå branschens ekonomi. Under 2024 omsatte den granskade friskolebranschen 53,1 miljarder kronor. Räknat per hundralapp i intäkt såg det ut så här:
• 95–97 kronor gick tillbaka till personal, lokaler, drift, utveckling och skatt
• 2–3 kronor blev kvar i resultat
• omkring 1,3 kronor delades ut
Det är svårt att få den bilden att stämma med påståendet om en bransch som systematiskt tömmer skolan på resurser. Personalen är den överlägset största kostnaden: 31,5 miljarder kronor, nära sex av tio intäktskronor, gick till löner och andra personalkostnader. Det är där friskolornas vardag finns – i undervisning, elevstöd, ledarskap och utveckling.
Till detta kommer redovisningseffekter som sällan nämns i den politiska retoriken. Till exempel gör IFRS 16 att lokalhyror redovisas på ett sätt som kan få rörelseresultatet att se högre ut, trots att den verkliga lokalkostnaden är densamma. I 2024 års siffror var redovisad EBIT 2 640 miljoner kronor, medan en justerad EBIT exklusive IFRS-effekten låg omkring 2 150 miljoner kronor. Den typen av skillnader spelar roll om man vill föra en hederlig diskussion.
Samma sak gäller koncernstruktur. Ett enskilt skolbolags resultat eller eget kapital säger inte hela sanningen om hur resurser används. Centrala funktioner som ekonomi, HR, IT, ledning och pedagogisk utveckling kan ligga högre upp i koncernen. Att resultat redovisas där är inte i sig ett bevis för att pengar har försvunnit från eleverna.
Det betyder inte att friskolornas ekonomi ska stå över granskning. Tvärtom. Skattefinansierad verksamhet ska tåla insyn, och alla huvudmän – kommunala och fristående – ska kunna visa att resurser används ansvarsfullt. Men granskning kräver precision. Man måste fråga var resultatet uppstår, hur redovisningsregler påverkar siffrorna och om det finns faktisk kvalitetsrisk – inte bara välja den siffra som ger bäst rubrik.
När Socialdemokraterna påstår att 8,5 miljarder kronor kan ”återföras” till svensk skola bygger det på en politisk berättelse som inte stämmer med siffrorna. De gör ett komplext redovisningsmått till ett löfte om nya resurser. Det är vilseledande.
Svensk skoldebatt förtjänar bättre. Den behöver mindre slagord om ”vinster” och mer hederlighet om hur skolors ekonomi faktiskt fungerar. För den som vill förbättra skolan börjar arbetet inte med att sprida missvisande miljardbelopp – utan med att hålla sig till fakta.
Andreas Mörck,
Förbundsdirektör
Nyfiken på siffrorna?