När rösterna är räknade återstår den verkliga valfrågan

När vallokalerna stänger kommer det finnas vinnare och förlorare. Segertal kommer att hållas. Nederlag analyseras. Kommentatorer kommer att räkna mandat, regeringsalternativ och taktiska framgångar.

Men när valrörelsens sista applåd har klingat ut återstår en fråga som är större än alla partier: Vem tar ansvar för Sveriges framtida kompetens?

De senaste PISA-resultaten visar att Sverige inte är ensamt om att tappa mark. Tvärtom. Stora delar av OECD och västvärlden ser samma utveckling: fallande resultat i läsförståelse och matematik, fler elever som inte når grundläggande nivåer och en växande oro för framtidens kunskapsförsörjning. OECD beskriver utvecklingen som den kraftigaste nedgången som hittills uppmätts i läsförmåga.

Detta är inte enbart ett svenskt misslyckande. Det är en västerländsk varningssignal.

Samtidigt som arbetslivet förändras snabbare än någonsin, samtidigt som AI, digitalisering och teknisk utveckling ställer högre krav på analysförmåga, kritiskt tänkande och omställningsförmåga, ser vi att allt fler unga lämnar skolan utan de grundläggande färdigheter som krävs för att fullt ut kunna delta i arbetsliv och samhällsliv.

Det borde vara den stora politiska frågan. Men alltför ofta fastnar debatten någon annanstans.

I åratal har skoldebatten präglats av symbolfrågor, misstänkliggöranden och snabba politiska poänger. För mycket energi har lagts på att hitta syndabockar och för lite på att förstå orsakerna bakom utvecklingen.

Verkligheten är mer komplicerad än så.

När resultaten faller i stora delar av OECD kan inte förklaringen vara en enskild svensk reform. När kunskaperna sjunker handlar det om djupare samhällsförändringar som påverkar barns lärande, läsning och koncentration.

Därför behöver vi också höja blicken.

För några år sedan var frågan hur många som skulle läsa vidare efter gymnasiet. I dag handlar frågan snarare om hur vi skapar ett samhälle där människor kan lära om, lära nytt och utvecklas genom hela livet.

Om vi menar allvar med analysen av vilket samhälle och vilken arbetsmarknad som växer fram, måste vi också våga ställa om hela utbildningskedjan: förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning och högskola. Det handlar inte om att riva upp allt som finns, utan om att säkerställa att varje del av systemet rustar människor för kunskap, ansvar och omställning genom hela livet.

Den elev som börjar förskolan i höst kommer sannolikt att arbeta i yrken som ännu inte finns. Den vuxna som i dag förlorar sitt arbete till följd av teknikutveckling måste kunna ställa om. Företag och verksamheter inom både privat och offentlig sektor skriker efter kompetens.

Kompetensförsörjning börjar inte på arbetsmarknaden. Den börjar med en bok i händerna på ett barn.

Det finns få frågor som är viktigare än läsning. Forskare som Linda Fälth har i många år pekat på betydelsen av tidig och systematisk läsundervisning. Hennes forskning visar att stark läsförmåga tidigt i livet är avgörande för elevers fortsatta lärande och möjligheter att lyckas i skolan och senare i arbetslivet.

Samma bild återkommer i arbetet hos LegiLexi, där hundratusentals elevers läsutveckling följs. Erfarenheten är tydlig: tidiga insatser gör skillnad. När vi upptäcker svårigheter i tid kan fler barn få möjlighet att lyckas.

Därför behöver Sverige ett nytt handslag för skolan – mellan politiken, staten, huvudmännen, professionen och arbetslivet.

Efter valet kommer vi i Almega Utbildning att bjuda in både politiska partier och berörda samhällsaktörer till samtal om hur vi kan ta oss vidare. Inte för att alla ska tycka lika. Men för att fler måste vara beredda att lämna skyttegravarna och tala om det som faktiskt avgör Sveriges framtid: läsning, räkning, kunskap, likvärdiga möjligheter och livslångt lärande.

Det betyder inte att vi ska sluta diskutera skolans problem. Tvärtom. Men det betyder att diskussionen måste bli mer vuxen.

Mindre pajkastning. Mer problemlösning.

Och framtiden avgörs inte av vem som vinner den senaste debatten på sociala medier. Den avgörs av om dagens barn lär sig läsa och lär sig räkna. Av om morgondagens unga får den kunskap som krävs för att etablera sig på arbetsmarknaden.

Det är där den verkliga skiljelinjen går. Mellan att vinna nästa rubrik och att vinna Sveriges framtid.

När rösterna har räknats, spelet om makten är avgjort och bubblorna i champagnen har avtagit, är det dags att sätta sig ner och blicka framåt. Då måste alla partier, oavsett färg, kunna enas om en sak: Sveriges elever förtjänar bättre än ännu en mandatperiod av skyttegravskrig.

De förtjänar ett samhälle som tror på dem, investerar i dem och aldrig lämnar dem i sticket.

Om valdagen handlar om framtiden, borde detta vara den viktigaste valfrågan av alla.

Andreas Mörck
Förbundsdirektör